Schack är ett av världens allra äldsta spel, men dess egentliga uppkomst är höljd i dunkel. Indien anses emellertid som ursprungsland, då bevis till spelets existens har påträffats i sanskritslitteratur från 600-talet e.Kr. Sanskrit är Indiens klassiska och kulturbärande språk. Den först kända formen av schack kallades Chaturanga. Från Indien spred sig spelet till Persien, där det fick namnet Shatranj. Senare fick det namnet av persiskans Shah, som betyder Kung. I engelska språket är det som bekant Chess, som betyder Schack.
Med tiden blev reglerna föremål för en del förändringar, och spelet spred sig snabbt över världen. Till Europa kom det på 1000-talet, och det var vikingarna som förde med sig spelet till Norden. Det äldsta arkeologiska beviset för schack i Sverige har öländsk anknytning, då en schackbonde från 1100-talet påträffades vid utgrävningar på vår ö. Var den hittades är emellertid okänt, men det skulle givetvis vara intressant att få reda på fyndplatsen.
Det skulle dröja många år innan något organiserat schackspel bedrevs. Man spelade mest för att det var roligt, men det förekom säkert också tävlingar som kunde vara nog så viktiga. Under 1800-talet infördes tidsbegränsning i form av timglas. Dessförinnan kunde ett parti praktiskt taget pågå hur länge som helst. Mot slutet av 1800-talet togs schackklockorna i bruk för första gången, och nu upptäckte man också att det var viktigt att sluta sig samman i en organisation, för att få ett bättre grepp om verksamheten. Det mynnade ut i att Stockholms schacksällskap bildades 1866, och som är den äldsta klubben i landet. Sällskapet hade några kortlivade föregångare i bl a Stockholm, Göteborg och Uppsala, men dessa löstes snabbt upp. 1917 bildades Sveriges schackförbund, som ett led i behovet av en riksorganisation med uppgift att utveckla schackspelandet och att handha administrativa frågor. Vid årsskiftet 2003-04 var omkring 350 klubbar med cirka 18 000 organiserade spelare anslutna till förbundet. Siffran över antalet spelare ger dock en ofullständig bild av det svenska schackintresset, ty i verkligheten var det betydligt fler som spelade schack. Ingvar Eriksson på Sveriges schackförbund tror att det är minst 1 miljon svenskar som spelar schack i mer eller mindre omfattning. Vid en SIFO-undersökning 1994 uppgav exempelvis 38 % av det svenska folket att man någon gång ägnat sig åt schack.
”Tidskrift för schack” grundades redan 1895, och är i dag en av världens äldsta utkommande schacktidskrifter.
Världsschackförbundet (FIDE) bildades 1924, och i mitten på 1990-talet var 159 nationer anslutna. Den förste officielle världsmästaren korades dock redan 1886. Det var Wilhelm Steinitz, Österrike (1836-1900), som då blev mästare, sedan han 20 år tidigare blivit inofficiell världsmästare. VM-titeln fick han 1894 lämna ifrån sig till Emanuel Lasker, Tyskland (1868-1941). Denne behöll sedan VM-titeln ända fram till 1921, vilket är det längsta någon innehaft titeln. På senare tid är det annars spelare från Sovjetunionen och Ryssland som dominerat om VM-titeln. Där, liksom i en del andra länder, har schackspelet erhållit status som professionell idrott, och det finns många spelare som livnär sig på att spela schack. Vid VM-tävlingarna uppgår prissummorna exempelvis till miljonbelopp. I Ryssland har schackspelare utsetts till årets idrottare, och då man vet att landet är världsledande inom många stora idrotter är det givetvis något riktigt stort att förlänas denna utnämning.
I lilla Sverige har man efter många års tankemöda ännu inte kunnat bestämma sig om schack skall betraktas som konst, vetenskap eller sport, och de diskussioner som förts mellan Sveriges schackförbund och Riksidrottsförbundet om inträde i det sistnämnda, har inte lett till något resultat.
Schack på Öland.
Hur länge det spelats schack på Öland är det väl ingen som med säkerhet vet. Med stöd av uppgifterna om den upphittade schackbonden från 1100-talet, kan man dock utgå ifrån att man var tidigt ute. Under tidigare delen av 1900-talet vet man med säkerhet att det spelades i stugorna, och så småningom bildades klubbar, främst på södra delen av ön. Man ordnade seriespel på klubbarnas egna initiativ för att hålla intresset vid liv, då det inte fanns någon topporganisation på ön. Så småningom var emellertid tiden mogen för bildande av en topporganisation, och 16 maj 1954 såg Ölands schackförbund dagens ljus vid ett möte på hotell Skansen i Färjestaden. Närvarande klubbar vid mötet var Borgholm, Degerhamn, Kastlösa, Mörbylånga, Segerstad/Gräsgård och Ventlinge. Styrelsen kom att bestå av Lage Hallberg, Ventlinge (ordf), Göte Ekholm, Borgholm (vice ordf), Vladimir Gedrich, Degerhamn (sekr), Sven-Erik Tornegård, Segerstad/Gräsgård (vice sekr), Herbert Johansson, Mörbylånga (kassör) och Börje Johanson, Kastlösa.
De enskilda klubbarna måste tillhöra Sveriges schackförbund och erlägga avgift till detta för att få deltaga i tävlingar på fastlandet. Det ansågs kostsamt, och för att få en ändring till stånd upplöstes Ölands schackförbund 1961. I stället bildades Ölands schacksällskap, vid ett möte i Borgholm 26 nov samma år. Till styrelse för Sällskapet valdes Lage Hallberg, Ventlinge (ordf och sekr) Sven Petersson, Mörbylånga (vice ordf), Tore Simonsson, Färjestaden (kassör), Richard Löfgren, Borgholm och Arvid Dahlberg, Alböke. Sällskapet blev därmed en slags paraplyorganisation för de öländska klubbarna, men det kom att dröja till 1975 innan man sökte medlemskap i Sveriges schackförbund. Därmed vidgades vyerna för de öländska spelarna, där många ansåg att man måste tävla utanför lilla Öland för att utveckla sig. Samma år deltog Ölands lag, sammansatt av spelare från olika klubbar, för första gången i den allsvenska serien div IV. Sedan har det gått upp och ned med spel i distriktsserien en del år. Spelåret 1991-92 lyckades man dock avancera till div II, där man hängde med i tre år. Efter gästspel i trean några år är avancerade man åter till tvåan, där man också spelar kommande spelår ( 2008-09).
Lage Hallberg avgick som ordförande vid årskongressen 18 nov 1972, varvid Georg Berggren, Mörbylånga blev ny ordförande. Denne avlöstes av Ernst Arvidsson, S/Gårdby 13 nov 1979, varpå Christer Nilsson, Färjestaden tog över 6 nov 1991. Hans uppdrag blev emellertid inte så långvarigt, ty redan vid årskongressen 2 nov 1993 fick Jan Henell, Kastlösa ta hand om ordförandeklubban. Denna håller han i fortfarande (2008).
Klubbdöden.
Det har funnits ett 15-tal klubbar på Öland genom tiderna, allt ifrån Byxelkrok i norr till Ventlinge i söder, men de flesta har undan för undan nödgats lägga ned sin verksamhet, i stort sett beroende av brist på spelare och ledare. Kastlösa SK torde vara den äldsta klubben på Öland. Den bildades 1935 och bedriver verksamheten fortfarande. Man har haft stor framgång vid det rutade brädet, vilket bevisas av att klubben tagit hem flest ÖM-titlar såväl individuellt som i lag. I slutet på 40-talet startade klubben i Borgholm sin verksamhet, men den lades i malpåse för ganska länge sedan. Till de äldsta klubbarna hör också Ventlinge SK, som tog hem 8 raka ÖM-titlar när schackverksamheten startade på Öland, och som sedermera tog ytterligare 3 ÖM-titlar. En stabil klubb med många starka spelare. Till de äldsta klubbarna hör också Alböke SK. Färjestadens SK bildades 15/2 1957, men där nödgades man upphöra med verksamheten 2006. Kvar i dag (2008) förutom Kastlösa SK är endast Sandby/Gårdby SK, som bildades 8/1 1970, och Persnäs (sektion i Persnäs AIF).
På 60-talet var verksamheten mycket livlig, och då behövdes bl a två grupper för att samtliga lag skulle få deltaga i seriespelet. Färjestadens SK hade exempelvis tre lag i seriespel verksamhetsåret 1965-66. Det blev ett framgångsrikt år för klubben, som belade de två främsta platserna i grupp I och vann grupp II. Ursprungligen bestod lagen av 10 spelare, men i slutet av 60-talet ändrade man till 8-mannalag. I takt med att klubbar upphörde, samtidigt som medlemsantalet glesnade i de kvarvarande klubbarna, minskade man till 6-mannalag för att få till stånd seriespel. Inför säsongen 2008-09 nödgades man göra ytterligare en bantning för att över huvud taget få till en serie, då endast tre klubbar fanns kvar. Man fick genomföra den serien med 5-mannalag, vilket innebar att seriespelet räddades genom att S/Gårdby SK ställde upp med 2 lag. Inför säsongen 2009-10 fick man återigen minska antalet spelare i lagen, nu till fyra för att man skulle rädda seriespelet. Genom att man minskade till 4-mannlag kunde nytillkomna klubben Egby BK liksom Kastlösa SK deltaga i seriespelet. Onekligen en trist utveckling för det öländska schackspelet, och dessvärre kan man inte skönja någon ljusning inom en snar framtid, då ungdomsverksamheten, som var synnerligen livlig för några år sedan, numera ligger helt nere.
Olika slags ÖM-tävlingar har anordnats under årens lopp, och här följer en summering av dem.